Tunde Adebimpe - Thee Black Boltz

Sub Pop/Playground

BETYG: 4 av 6

Under de senaste tio åren har han kanske mer synts som skådespelare (Spider-Man Homecoming och Twisters, till exempel) än hörts av som musiker. Men bara härom månaden väckte till slut Tunde Adebimpe och Dave Sitek liv i sitt gamla TV On The Radio, där Adebimpe är låtskrivare och en av frontfigurerna. Just i samma stund släpper han dessutom sitt första soloalbum, där han som låtskrivare och givetvis frontfigur låter ganska mycket som TV On The Radio. Logiken bakom hans timing är inte glasklar, men det spelar mindre roll eftersom glasklar är just vad hans medryckande artpop är, oberoende av namn på skivetiketten.

En nyansering av jämförelsen mellan bandets sound och soloalbumets är ändå på sin plats. Tunde Adebimpe verkar inte vara den som krånglat med avantgardedimensionerna i TV on the Radio, han står de mer omedelbara och popigare dimensionerna. Magnetic är en högtempoinledning med handklapp och Hey Ya!-potential, och lika effektivt rundar han av sin dryga halvtimme med skitsnygg rytmiskt elektronisk pop i Streetlight Nuevo. Där emellan finns en lång rad låtar med klockren popkänsla, medryckande rytmer och gnistrande elektronik delvis c/o Wilder Zoby från Run The Jewels, och hälften av skivans låtar hade varit singelhits om året hade stavats 2005.

Lekfulla Ate the Moon får arkivarier som undertecknad att börja svamla om Fun Boy Three, och sådana associationer förstärks av röstrytmerna i Drop. The Most är en friskt lättsam popsång, och samma lustfyllda popglädje hörs i Pinstack med falsettsång och finessrika körer, kanske närmare generationskamraterna Vampire Weekend än hans eget dagjobb. Somebody New är klassiska synthdisco i sin mest ursprungliga form, och han låter han inte sina uppgörelser med det framväxande auktoritära styret påverka skivans goda humör och medryckande stämningar. På samma sätt märks faktiskt bara i den okonstlade akustiska ILY att delar av albumet är hans sorgbearbetning efter systerns bortgång.

För den som finner skönhet i muntra och smarta popbagateller finns soundtracket till våreuforin här.

Av Patrik Forshage

22 april 2025

Skivrecension