It’s Been Hurting All the Way With You Joanna är ett sant mästerverk. Beståndsdelarna är geniala var för sig; en fantastisk ballad, en lysande refräng, slickade stråkar, en sångröst som i sig är en hyllning till Joe Strummer, sättet att sjunga varannan rad mot en fotbollskör direkt från Dexys, och en låttitel intill Morrisseys bästa. Men det som gör It’s Been Hurting All the Way With You Joanna till ett mästerverk är inte beståndsdelarna, utan sättet att kombinera dem på ett sätt som gör att den inte bara blir summan av sina delar utan till något oändligt större, något odödligt och evigt.
Reconsider Me är singeln som redan får vanligtvis sansade människor att säga upp bekantskaper efter diskussioner om den ligger närmast Kevin Rowland, Clash, Bruce Springsteen eller Mink deVille (de sistnämnda har rätt). Här är soundtracket till upplösningar av många förälskelser, långvariga och flyktiga, i sommar. När Anders Wendin, som är Moneybrother, sjunger ”We’re just keeping it tight, simple as that” fångar han essensen.
Så tight som inledningen på debuten Blood Panic är få skivor. Och det finns mer. Hetsiga Positive Vibrations gör att Florence Valentin bleknar och tar pendeltåget hem igen, och poppigare Stormy Weather, där Anders Wendin låter som en nykter och inspirerad Paul Heaton, är en av årets bästa poplåtar alla kategorier.
Så varför blir inte betyget högre? Därför att Blood Panic har en annan sida, där Moneybrother och den tre man starka blåssektionen med gamla Monsterkollegan Viktor Brobacke i spetsen spelar den falsettsoul som var kul, men inte mer, på debut-EP:n förra året. Anders Wendin är mycket längre ifrån Curtis Mayfield än från sina andra förebilder, vilket gör att flera utstuderade soulförsök är lika tillkämpade som mästerverken är naturliga. Som utpräglad soulsångare ger Moneybrother oss underhållande pastischer med stråkarr och blås direkt från What’s Goin’ On, där vi vill ha mer – mycket mer – av fantastisk soulig rock.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
