”Gräv där du står” verkar vara Josh Rouses motto. Hans första skiva hette Dressed Up Like Nebraska, efter hans födelseplats, och förra året utforskade han framgångsrikt sitt födelseår med skivan 1972. När han nu flyttar från Nashville är det klart att staden blir temat för den här samlingen sånger. Även när han spelade americana på sina första skivor pratade Josh Rouse om brittisk 80-talsindie som sin verkliga passion, och sedan några år behärskar han den genren utmärkt, om än i en slickad amerikansk skepnad. Saturday är en långsammare snygg soulballad, och Middle School Frown säger att Josh Rouse har lyssnat på Style Councils tidiga gitarrjazzpop.
Men Nashville består framför allt av lågmäld soft pop, ibland med anspråkslösa stråkar och spridda smäktande slidegitarrer, träffsäkert inplacerade som en påminnelse om att den mainstreamcountry som produceras i staden Nashville egentligen är radiopop med cowboyhatt. De bästa stunderna, som fina Streetlights, påminner om softrock-mästare som Jackson Browne. Det är förstås en lisa för örat, men själen skulle önska något starkare.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
