Oberoende av kontext ligger Craig Finns fokus alltid på berättandet. Likt en musikens Andrew Vacchs serverar han oförtröttligt sina noveller om vindbitna och älskvärda men långtifrån änglalika karaktärer i småbrottsliga sammanhang. I Was Doing Fine (Then a Few People Died) är en typisk (och rätt genial) låttitel, och en sammanbiten bekännelse som ”I never said I was Jesus” är en typisk textrad. När han som det anstår en kulturman över 50 citerar Dylan blir det Dylan Thomas och ingen annan.
Även musikaliskt är skillnaderna mellan Craig Finn som soloartist och som ledare för The Hold Steady marginella. Ena foten står alltid stadigt i Bruce Springsteens katalog, och den andra foten på samma sätt hos The Clash. Det innebär som alltid en viss stabbighet, men garanterar samtidigt en gedigen grundkvalitet med starka toppar som coolt avskalade Trapper’s Avenue.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
