Neil Young har alltid ett härligt akustiskt sound. Ofta nedstämda på hans gamla Martin D-28, som en gång tillhörde Hank Williams, tycks strängarna fladdra lite friare än hos andra gitarrister. Han attackerar ackorden på ett säreget sätt, och när han spelar munspel är det med en rund och mjuk ton som sällan skär i örat som tonerna från mäster Bob kan göra. Den skakiga ljusa rösten är intakt, närmast oförändrad faktiskt, trots Neil Youngs höga ålder.
The Chrome Hearts är ett fint kompband som matchar musikerna på klassiker som Harvest och Comes a Time – självaste Spooner Oldham är med på olika klaviaturinstrument och gitarristen Micah Nelson måste ju ha färgats av att ha en far som är bättre än någon annan countryartist, levande eller död. Stämmor sjunger de nästan lika fint som Crazy Horse.
Texterna på Second Song, som är den andra skivan med The Chrome Hearts, kretsar kring det lilla livet. Kärleken, hemmet, att komma hem och att lämna, tidens tand – jordnära teman som på den överskattade Harvest Moon. Men som så ofta med den sena Neil Young står musiken ganska stilla. Han sjunger sina betraktelser över lunkande maj-ackord och låga tempon, och även om det är fint är den melodiska skärpan grumlig. Det är mycket text och få refränger, och i slutändan ganska sövande.
Soon I Might Be Going vrider äntligen upp elgitarren, men inte ens den lyckas störa lunken. Second Song är elva minuter lång och onekligen ett roligt val av singel, men elva minuter är elva långa minuter när inga tjutande Cortez the Killer-solon bryter av och när det finns så få musikaliska krokar att fästa sig vid.
I den riktigt tidiga ungdomen var undertecknad ett gigantiskt fan av Neil Young. Han vred om huvudet från Iron Maiden och Black Sabbath och öppnade upp en ny värld av färger, nyanser och skönhet. 60- och 70-talets Neil är odödligt fantastisk, men svagheten i all nyutgiven musik gjorde att glöden och kärleken till en i grund och botten älskad artist falnade. Second Song är tyvärr inte skivan som ändrar på det, hur betryggande det än känns att Neil Young fortfarande är med oss och låter som han alltid gjort.
