Det är nästan fånigt hur perfekt och hundraprocentigt The While träffar i relation till den här anmälaren. Hade någon djupanalyserat lyssningsfrekvensen av undertecknads skivsamling och prövat att utifrån det skapa det ultimata musikaliska uttrycket hade det sannolikt landat väldigt nära The Whiles debutalbum.
De radar upp den ena hiten efter den andra, allihop av karaktären frisk powerpop i upptempo, med klockrena refränger som omedelbart sätter sig på hjärnan. Lika mycket klingande Byrds-gitarrer som kraftfulla powerpopackord. Intensivt pådrivande trummor och melodiskt vänliga basslingor. Och så gott om avvägda vokalstämmor som börjar hos The Beatles och fortsätter via Raspberries och Jellyfish till The Posies.
Det är stora ord, jag vet, men så rör sig inte heller om några duvungar här. Fredrik Norberg stod för samma estetik i Popsicle, och resten av bandet utgörs av The While utgörs av The Genuine Fakes, som varit nära den här sortens powerpopnivåer på egen hand ända sedan sitt debutalbum för 15 år sedan.
Men ett plus tre blir mycket mer än fyra hos The While, som tillsammans höjer nivån ytterligare snäpp. Det innebär att nyanserna blir ännu mer eleganta, och till exempel melodiska Close to the Bone låter mycket riktigt nära The Jayhawks precis som bandet själva konstaterar i presstexten. Det är en referens som få skulle kunna ro iland med den här sortens precision och fingertoppskänsla. Finns det något mer man kan önska sig?
