”Fick löneförhöjning från stöd och försörjning” gläds Östersjöar i sina resonemang om kommunala opiater i Finsk Design. Sådana textrader är lika direkta och frankt omedelbara som gotlänningarnas frenetiska postpunk. Här finns inte ett uns av den svenska standardindiemusikens fyndiga akademiska intellektualitet, men en desperation, intensitet och äkthet i Karl Björkegrens och Jakob Larssons rösters framåtlutade tonfall lika mycket som i kraften av tre parallella gitarrer och en drivande tät rytmsektion i framrusande låtar som X2000.
Det rätt nybildade bandet spelade in sitt debutalbum på en enda kväll förra sommaren, och med samma tempo i skapandet är även deras andra album producerat av Soundtrack of Our Lives Mattias Bärjed.
”Apokalypsen kommer” mässar de över malande krauttung postpunk, ”jordens undergång är här”, medan en i sammanhanget överraskande tvärflöjt fladdrar i stridslarmet. På samma sätt säger omslagets blinkning till Led Zeppelin en del om att Östersjöar inte tvekar för influenser från oväntade håll, och psykedeliska gitarreffekter till exempel i Lillemor förstärker den känslan.
Östersjöars akut angelägna och kraftfulla postpunk har utrymme för gitarriff som vi inte hört maken till sedan gotländska förebilder som Pascal och Riddarna – särskilt tydligt i Rambo (Rädda Oss Nu) – och långt innan dess hjältarna i Urban Släke.
