När ett band under mer än ett kvarts sekel konsekvent arbetat med ett ganska extremt koncept både musikaliskt och visuellt hade man kunnat befara att det skulle kännas ganska uttjatat. Men Clinics hemlighetsfulla uniformer – till exempel operationskläder eller biodlardräkter – och elektroniska melodier är lika engagerande och entusiasmerande som någonsin på deras tionde album.
Det är det andra albumet sedan Liverpoolbandet halverades, och Ade Blackburn och Jonathan Hartley fördelar ansvaret för melodier och sång respektive rytmer och elektronik mellan sig. Det innebär att delikat infantila små synthmelodier likt The Residents Commercial Album kombineras med djup bas eller ekande dubrytmer som i Wild in the Streets och Hypnotised. Tydligast är The Residents-referenserna när de övertydligt parafraserar dem i texten till Well Wisher eller när en otyglad Snakefinger-gitarr släpps lös i The Gardener.
Men här finns också nya tillskott bland förebilderna. Förutom de återkommande dubdimensionerna finns funkiga tendenser i Energies, och både deras nya passion för exotica och för Cabaret Voltaire är tydlig, den senare särskilt i kraftfulla Model Citizen.
”There’s no business like showbusiness like no business I know”, sjunger de käckt i You and I som bäst av alla spår på skivan kombinerar deras quirky avantgardemelodier med dubkänsla och funkig gitarr, och det är tydligt att Clinic fortfarande är både omedelbart underhållande och djupt spännande.
