Personliga omständigheter av både medicinsk och social karaktär har stått i vägen för Ane Bruns komponerande under flera år, och för en artist som använder sitt skapande för att bearbeta sin situation och sitt liv säger det mycket om hur hon haft det.
Istället har hon prövat andra uttryck, både för att hantera sin katalog på skiva och live och för att pröva musik i andra kontexter för orkester eller i dansföreställning, men nu är hon åter redo att släppa nya sånger med allt det djup och den vackra komplexitet som hon brukar skämma bort oss med.
Ännu mer så, faktiskt, för när hon beskriver hur tilliten trasas sönder i en vänskapsrelation där lögner och svek avslöjats är kraften lika stor både i besvikelsen och revanschlystnaden. Hon ber om ömhet och närhet i den stilla och varmt elektroniska Hold Me, medan Can We Go Back med ett av skivans kraftfullare arrangemang har en hårdhet i rytmen som illustrerar kraften i det plötsliga och smärtsamma sveket.
Ane Brun har en kronologi i sångernas berättelser, men det går utmärkt att sortera dem också efter temperament och stämning. Popiga Shock Treatment med smart Walk on the Wild Side-kontrabas till exempel funkar fint tillsammans med den hypersmarta elektropopen i Eat the Fruit, som i samarbete med Röyksopp arbetar med fingertoppskänsliga dub-ekon och en rymd som känns oändlig. Den R&B-flörtande How Can I Hold Your Hand i samarbete med Emilie Nicolas är lika elegant och omedelbar, och albumets dramatiska elektroniska produktioner är överlag exceptionellt snygga, med en avgrundsdjup bas och subtila rytmer under spröda melodier.
Ändå är det sångerna och Ane Bruns leverans som utgör skivans viktigaste kvaliteter. Two in This Story är en stark och övertygande sång om svekfullhet, och i en annan musikalisk dräkt hade den kunnat vara en lika gripande countryballad eller – som den faktiskt artar sig – en stor gospelklingande R&B-ballad.
Ane Brun beskriver långsamma och nästan feberyrande Reevaluating You som albumets mest klarsynta ögonblick, och i ett långt talat parti resonerar hon om tillit och dess motsats ångest, och trots att hon har drabbats av det stora sveket fortsätter hon söka förutsättningar för att bygga tillit igen. Det är en hoppfullhet, en humanism och en optimism som inspirerar lika mycket som hennes innerliga musik.
