Medan resten av den amerikanska indiescenen försöker fånga The Smiths stämningar och popsnickeri fångar Modest Mouse The Smiths stämningsskapare och popsnickare. Brock/Marr. Se där ett låtskrivarpar lika otippat som genialt.
Isaac Brocks värld är ful, skränig och irrationell. Redan i inledande valsen March into the sea flabbar han så vansinnigt att man vill låsa in honom intill David Thomas och Cap Beefheart på Arkham Asylum. Johnny Marrs värld däremot är vacker, harmonisk och tröstande. Hans översnygga gitarr är just den stabila botten Isaac Brock behöver för sin oförutsägbara galenskap.
Kombinationen av atonal gitarr intill Johnny Marrs lättflytande melodiska driv, Isaac Brocks vrickade rosslande intill fin falsettsång av The Shins James Mercer – på något sätt blir resultatet attraktiva popsånger och snuskigt storslagna upptempohits.
Fråga mig inte hur. Jag vet bara att Modest Mouse idag är en hybrid omöjlig att inte fascineras av.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
