Birmingham-herrarna i Napalm Death skulle garanterat skratta sig fördärvade när den här glasögonormen till recensent inleder en text om deras monumentala spelning på Ringöns Monument 031 med att beskriva deras grindande som abstrakt konst.
Men det är faktiskt abstrakt ljudkonst de ägnar sig åt, och de nästan overkligt konstfulla videoprojiceringarna som rör sig på den enorma skärmen bakom bandet skapar ihop med deras på alla sätt och vis extrema musik ett allkonstverk som ingen kan värja sig emot med mindre än att lämna lokalen.
Napalm Deaths blandning av punk, thrash, grindcore och dödsmetall spelas med en sådan ofattbar precision att man ägnar en stor del av konsertens 70 minuter åt att fånle och skaka på huvudet – hur är den här musiken möjlig? Vilket ungdomselixir har sångaren Mark ”Barney” Greenway, född 1969, druckit för att kunna spatta runt på scenen med samma energi och spenslighet som en 15-åring med grav ADHD? Hur kan Danny Herrera sitta med överkropp och huvud som en stenstod medan bastrummorna smattrar som en kulspruta och trumpinnarna fladdrar snabbare än kolibrins vingar? Bandets fundament, veteranen Shane Embury, är ju uppenbart en gammal man, hur kan hans avgrundstoner på basen skicka ljudvågor som riskerar att jämna hela hangaren med marken? Och John Cooke som med sina dreadlocks thrashar på en gitarr som han inte ens verkar behöva stämma mellan låtarna, hur kan man sprida så mycket glädje genom att på riktigt skrika som en stucken gris för att addera ”stämsång”?
Napalm Death är helt enkelt ett fantastiskt liveband. Ofattbart brutala, ljuvligt antifascistiska och charmigt brittiska i mellansnack och publikkontakt. Förutom eget material från den snart 40 år gamla debuten Scum och framåt får vi även en Slaughter-cover från första hälften av 80-talet, ”extremmusikens gyllene era” som Barney uttrycker det, och den obligatoriska Dead Kennedys-covern Nazi Punks Fuck Off. Ljud och ljus är rent fantastiskt bra på Monument 031 ikväll, publiken är inkluderande och lycklig och energin som bandet uppbådar räcker för att försörja industriverksamheten på Ringön med grön energi i minst en månad. Oavsett vilken musiksmak du har är Napalm Death en oförglömlig upplevelse på scen, där det sker ett utforskande och ett fulländande av alla aspekter och möjligheter som finns inom den mest extrema musiken. Att bandet dessutom så tydligt tar ställning för medmänsklighet och tolerans värmer hjärtat som redan rusar i 240 bpm.
