Med friformgitarristen Bill Nace intill sig istället för de gamla Sonic Youth-kollegorna släpper Kim Gordon de sista ambitionerna att vara publiktillvänd och medryckande i melodi, rytm eller tempo. Parets monotona gitarrexperiment är relativt avskalade, och Kim Gordons reciterande av egna ordserier eller långa citat ur Hair borde vara mycket mer enerverande än de faktiskt är. Men hennes gamla band hade en förmåga att göra experimentell konst som var attraktiv för fler än experimentella konstnärer, och på samma sätt fungerar Body/Head.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
