Skir och skev rootspop med anknytning till både Gillian Welch- och Jenny Lewis-anknytning. När Gillian Welch och David Rawlings öppnar egen etikett skulle man kunna tro att de skulle leta artister på sin egen musikaliska bakgård. Men även om deras första signing aldrig riktigt kapar countryrötterna så är The Whispertown 2000 både mer mångfacetterade och avsevärt modernare än sina skivbolagsbossar.
I de LA-kretsar The Whispertown 2000 umgås är Rilo Kiley idealet, och i sin skira och skeva rootspop lånar de förvisso en hel del från Jenny Lewis, i en låt till och med hennes faktiska stämma. Inte för att det skulle ha behövts, som de båda sångerskorna Morgan Nagler och strax bakom henne Vanessa Corbala ledigt slänger sig mellan Mama Cass- och Michelle Phillips-harmonier och i skramligare stunder ett betydligt kaxigare tilltal. Det finns med andra ord goda anledningar att hålla koll på både The Whispertown 2000 och etiketten Acony framöver.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
