Vi trodde att hon redan passerat sitt zenit för flera decennier sedan, men Beth Ortons konstnärskap fortsätter att växa. Det elektroniska singersongwriterhantverk med en botten av folkpop som varit hennes signum har numera lager av introspektiv jazzelegans, på The Ground Above ytterligare utvecklad från Weather Alive för ett par år sedan, och tillsammans med hennes mognad lyfter de dimensionerna hennes musik flera nivåer ytterligare .
De i efterhand vidareutvecklade live-i-studioninsatserna är bländande från multiinstrumentalisten Shahzad Ismaily på bland annat Fender Rhodes, och med Chris Vatalara (Antibalas) och Vishal Nayaks trummor och slagverk, Tom Herberts bas – ibland kontrabas och ibland elektrisk bandlös – och så Christos Stylianides konsekvent strålande trumpet mitt emellan Miles och Hassell som pricken över i.
Det är varmt och fingertoppskänsligt arrangerat, med den där svåråtkomliga balansen mellan fyllighet och luftighet, mellan å ena sidan intuition och genuint oförställd och å andra sidan exakthet och stilsäkerhet.
Titelspåret är bara ett djupt svängigt och subtilt exempel, lika djupt stämningsfullt som omedelbart medryckande och med trummor av samma karaktär och – tro det eller ej – kvalitet som i den kombination av drum’n’bass och jazz som hos Bowies Blackstar. Cigarette Curls är dovt suggestiv, och Love You Right – en kärleksförklaring i ”a world that’s cruel” – är oändlig vacker i sin varma och nära dramatik.
I Celestial Light sjunger hon mer avvaktande och återhållsamt, och över albumet är hennes röst i samma rörelse som musiken mellan det intensivt pådrivande, som i titelspåret, det smärtsamt återhållna som i Before I Know och i det avslutande crescendot Otherside nästan gospelkraft.
Folk har redan tagit jämförelser som Talk Talk i sin mun, och få kan leva upp till sådana bättre än Beth Orton. Här finns en känslighet och dynamik som till och med leder tankarna i riktning David Sylvian. Så även om vi hade kommit överens om att hennes karriärs höjpunkter inträffade under andra halvan av 1990-talet är det definitivt dags att revidera den uppfattningen. Hennes karriärs höjdpunkter är hennes två senaste album, och The Ground Above är den högsta toppen. Tro mig.
