Chanel Beads orsakar förvirring redan från början genom att ge sitt andra album exakt samma titel som det förra, trots att det är ett helt nytt verk. Från början var det mest på skoj, men så fastnade den Kanadafödde Shane Lavers i hur frasen både innehåller hopp – säkerhet, till och med – och osäkerhet. Det blev grunden både texterna och för låtkonstruerandet, som den här gången inkorporerar fler musiker i hans egna elektroniska strukturer.
Violinisten Zachary Paul gör djupa avtryck, också i låtskrivandet, liksom Maya McGrory aka Colle, vars röst är en väsentlig beståndsdel genom hela albumet. Dessutom finns här samarbeten och ibland spontant fångade infall från en mängd vänner och musiker från Brooklyn, där Lavers numera bor. Det är snabbt och brutalt inspelat, utan onödiga omtagningar eller noggranna förberedelser. “if it works, leave it be” var filosofin och ”vägra demos” var principen.
Texterna i låtar som The Coward Forgets His Nightmare tillämpar drömlogik och utforskar till exempel paradoxen i att kärlek kan samexistera med nihilism, och Shane Lavers försvarar sin konstnärliga rätt till överpsykologiserande introspektion och navelskåderi. Om det känns för pretto och djupt kan man trösta sig med att det ofta uttrycks i fraser som “That’s when they set the dogs on you/Fuck this world I still have love for you.”
Tyler Richard är drömskt flyktig men samtidigt expressionistisk med lager av elektronik, och sådana karaktäriserar även albumets många smarta popbangers med snygga beats – Song for the Messenger, Silver Cup och toppnoteringen Dust in the Winds – som tillsammans förklarar hur Chanel Beads knep förbandsuppdraget på Lordes Nordamerikaturné.
Men även de är fulla av infall och lånade ljudfragment och röster, som upprätthåller dynamiken, och uppblandat med udda fåglar som Only Drums flyktiga cocktail-dub och barockklingande Spirit Showing väcker de förhoppningar om att Chapel Roams har ett tredje Your Day Will Come-album på väg.
