Mögel – Tiotusen steg

Mögel – Tiotusen steg

18 november 2026
4 av 6 i betyg
Massproduktion/Playground

Det fanns egentligen två riktningar som unga svenska punkband från för 45 år sedan kunde utvecklas i. Antingen gick de mot större professionalitet, tätare sound och större publik. Eller så lade de ner när annat tog uppmärksamheten, och musiken ersattes för evigt av civila sysselsättningar och karriärer.

För Mögel gällde det senare alternativet, och redan 1981 konstaterade den här skribenten lite besviket i sitt punkfanzine att Mögels fokus verkade förskjutas mot teatersällskapet Skitfria Teatern. Det blev aldrig någon musikalisk utveckling vidare från deras fantastiska franskinspelade minialbum av preindie, hippiepunk och vardagsrevolt.

Men så återförenades bandet 2018, och musikaliskt var det som att de legat i en tidskapsel. Ingen av medlemmarna hade tagit några ytterligare steg i sin musikaliska utveckling, och deras helt okonventionella och för ovana öron synnerligen skeva sätt att skriva låtar och spela musik som hade gällt 45 år tidigare gällde fortfarande.

I livet däremot, där hade desto mer hänt. Så när Mögel satte igång att göra musik tillsammans igen lät det musikaliska precis lika mycket ofrivilligt Raincoats och This Heat som det hade låtit i mästerverk som Känner så få och Jag vill bli rektor. Men texterna handlade inte längre om tonårig alienation eller skräcken för fabriksslaveri. På Tiotusen steg är ämnena lika konfrontativa, men ur ett argt 60+- eller rentav 70+-perspektiv. Det är möten på jobbet med konsulter, powerpoints och post-it-lappar, det är 15 år som klassförälder, det är HR-råd om mindfulness och friskvårdsgruppens stegutmaningar, det är FASS-läsning och flygskam, och det är inte minst Mitt orange kuvert.

Nå, riktigt så musikaliskt omeriterade är nu inte hela Mögel. Nykomlingen Anna Lund på trummor är ingen novis, och när bandets sångerska Ulrika Malmgren hoppade av återföreningen för att åter prioritera teatern hittade man en mäktig ersättare i Ann Carlberger med både Pink Champagne och en solosatsning i bagaget.

Men som gammalt fan känner man igen sig i låtar som Covid-19, som börjar ganska banalt men halvvägs struntar i det enkla och larmar skevt en stund istället. Hypokondri är kanske lite hårdare i sin taggighet än hur Mögel lät på den tiden, men med tempoväxlingar och mycket okonventionell låtstruktur hade den kunnat vara ett upphottat överblivet spår från då.

Självis krånglar spännande som första generationens Commando M Pigg, och Hans Edström från Grisen Skriker och sedan Raketerna hörs i Ebba, som inte handlar om bandet utan istället svarar Kristdemokraternas partiledare att det går att älska både midsommarfirande och avantgardistisk musik. Med frihetligt blås är det just det senare Mögel ägnar sig åt där och i olika former på hela Tiotusen steg, precis som de gjorde på Stockholms ungdomsgårdar för ett halvsekel sedan. Vi visste nog inte hur mycket vi hade saknat det.

Patrik Forshage

Skribent

Högst betyg i recensioner

  1. 1.

    17 augusti 2016

    6 av 6 i betyg
    Toni Holgersson – Nordic Noir
  2. 2.

    17 december 2016

    6 av 6 i betyg
    Ian Hunter – Stranded in Reality
  3. 3.

    17 november 2012

    6 av 6 i betyg
    El Perro Del Mar – Pale Fire
  4. 4.

    17 november 2011

    6 av 6 i betyg
    Nanne – My Rock Favourites
  5. 5.

    17 mars 2003

    6 av 6 i betyg
    The Jayhawks – Rainy Day Music

Senaste från recensioner

  1. 1.

    17 november 2026

    6 av 6 i betyg
    Radie Peat – No Human Tongue Can Tell
  2. 2.

    16 november 2026

    3 av 6 i betyg
    U2 – Carnaval De Luz
  3. 3.

    16 november 2026

    2 av 6 i betyg
    Wavves – Cherry Soda
  4. 4.

    15 november 2026

    4 av 6 i betyg
    Jimi Tenor – Wormhole Mystic
  5. 5.