När bröderna David och Peter Brewis är som bäst låter de som det perfekta äktenskapet mellan Prince och XTC. Funkigt, medryckande, popsmart och fyndigt. Och tror du inte mig så har de ett officiellt godkännande från Prince från 2015 – en snabbt raderad tweet – noga insorterat i sin portfolio.
När de nu återvänder efter fyra års soloutflykter på varsitt håll är de tyvärr inte i bästa form, och då är det värre. Istället låter de som en del av den där överintellektualiserade stelbenta synthpopen från från 1980-talet – tänk Thomas Dolby och Landscape om du inte lyckats förtränga dem – kombinerat med progressiva Steven Wilson-ambitioner.
Bara när de äntligen hittar något som påminner om en Prince-rytm i Peter Brewis The Waitress of St Louis – en hyllning till ett numera igenbommat favoritcafé hemma i Sunderland – når de ens i närheten av sina forna höjder.
