Tänk om alla kunde vara hipsters med samma enkla självklarhet som Local Natives.
Allt liksom bara finns där. Ansiktsbehåring som ett komplett Scooby Doo-gäng, eller åtminstone den manliga delen av ett, där somliga stoltserar med klädsamt helskägg, andra har imponerande ansad mustasch och ytterligare någon är bandets grungiga Shaggy. De har klädseln – blommiga skjortor alternativt svarta långärmade t-shirts. De har instrumentsnobbismen i form av Rickenbackerbas, halvakustiska gitarrer och percussion längst fram på scenkanten. De har den eklektiska musikmixen med både amerikansk tvär indie, västkustens vokalharmonier och lite afropop.
De har de rätta influenserna, tydligast i en snygg cover av Talking Heads Warning Sign och mindre lätterkännerligt i lån från både Vampire Weekend och Arcade Fire. De har ett smart scenutspel, smidigt och lätt introvert men utan ärkbar passion. Allt detta har de utan att till synes alls behöva anstränga sig, och det har förstås lett till ett par förvuxna blogghits för publiken att sjunga med i. I övrigt blir publikens reaktion rättvist hipstervärdig; lätt avmätt, vänligt nickande och lika oengagerad som bandet.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguidens festivallblogg augusti 2013)
