Visst är det lite banalt att använda vädret som metafor för en festivalspelning med Deportees, men med tanke på ytterligheterna i såväl väser som i Deportees känsloyttringar är det svårt att låta bli.
Precis när bandet inlett sin spelning på lördagseftermiddagen öppnar sig himlen som för att bevisa att Göteborg har kraftigare väderarsenal än fredagens ihållande hällregn, och det passar Peder Stenbergs nerviga och rentav elektrifierade inledning perfekt. Han är ständigt i rörelse, och hans ihopkrupna närvaro är så intensiv att han inte ens verkar märka att bandet är farligt nära att få stötar när stormen tar sig igenom scentaket.
Men efter en halvtimme spricker både bandet och vädret upp. Solen bryter igenom och regnet avstannar, och på samma sätt kastar sig Deportees känslolägen mellan ytterligheter. Anders Stenberg tittar upp, Thomas Hedlund ställer sig upp bakom trummorna och med storslagna versioner av Islands & Shores och A Heart Like Yours (In A Time Like This) i strålande solsken avslutar Peder Stenberg leende och vinkande en spelning som med sin djupa passion kan bli ihågkommen som en av festivalens absoluta höjdpunkter.
