Catfish Haven slänger sig över sydstaternas stora män som Otis Redding och Wilson Pickett med punkskramlig attack och stor beundran, men helt utan respektfull tveksamhet. Deras soul är lika stökig som på minialbumet från i vintras, och flera låtar är så omedelbara att man först börjar forska efter vem som gjorde originalen.
Men allt är nytt, och allt är signerat George Hunter, som med sin raspiga röst når nästan lika långt i arbetet med att förena gitarrockens skrän med en vintage soulkänsla som Mick Collins och hans Dirtbombs.
Två faror finns dock. Ibland har Catfish Haven studerat soulklassikerna lite väl ingående, och när blåset kliver in i balladen Down by your fire blir det bara Sikta Mot Staxstjärnorna av alltihop. När de å andra sidan någon gång försöker frigöra sig från förebilderna mister de både dynamik och engagemang. Catfish Haven har gjort en riktigt bra partyskiva, men hur ska de hitta ut ur sin återvändsgränd?
