Behöver vi verkligen ytterligare ett indiealbum med lager av ringande gitarrer och refränger som maskerar simpel infantilitet med episka ljudsjok? Det räcker med att lyssna på den inledande Four Years och utsätta hjärnans synapser för ett virrvarr av associationer till Echo & The Bunnymen, Matthew Sweet, The La’s och Boo Radleys för att besvara den frågan med ett rungande ja. På sitt andra album radar Cullen Omori sedan upp låtar med samma inneboende klingande styrka – Borderline Friends, Happiness Reigns och Natural Woman, för att nämna några, och vare sig hans kärleksförklaringar riktar sig till mänskliga partners eller till hans antidepressiva mediciner fyller han dem med samma passion.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
