Niko Kapetan drar djupt efter andan inför varenda textrad redan i inledande Guess, och han tar lika mycket andan ur lyssnaren med närheten och intensiteten i sin röst och sin gitarr. Då har ändå ingen annan än han själv själv hörts av än, innan resten av Chicagobandet bara för ett ögonblick brakar lös två minuter in i låten.
Det är bara början på ett album där bandet konsekvent står framåtlutade och på tå med ett in-your-face-tilltal som skulle kunna få lyssnaren att rygga tillbaka om det inte vore så akut angeläget. Men när hela Friko – nu utökat till fyra fasta medlemmar – sluter upp runt sin sångare Kapetan till exempel i Stll Around uppstår en gängkänsla lika tät som hos tidiga Dexys, bara mycket mer nervigt och taggigt alternativrockigt.
Turneer med band som Modest Mouse har gjort avtryck på möjligheterna att utveckla en egen identitet, och att producerande John Congleton tidigare dragit en lans för både St. Vincent och Mogwai säger en hel del om kvalitetsnivå och integritet. Här har Friko lämnat allt det tekniska till honom för att kunna krama de sista känslorna ur såväl urladdningar som titelspårets crescendo som mer återhållna stunder som Alice och den komplext stråkburna Certainty.
