En fördom om Canada är att landet är Nordamerikas (i jämförelse) hälsosamma alternativ. Men sådana illusioner dör när Black Mountain någon gång tar en sjuminuters rökpaus, och Stephen McBean passar på att sjunga stoner-lofi med sin sideshow Pink Mountaintops.
Under tiden bondar Matthew Camirand och hans vänner över Gun Club som sidoprojektet Blood Meridian. Deras punkblues är urtvättad och tunnskäggig, inte särskilt originell, långt ifrån modern, inte alls munter och allt annat än sund. Med bandnamnet hämtat från Cormac McCarthy hårdkokta skalpjägarroman är referenserna övertydliga, så när vad som låter som en ung Neil Young dyker upp på Soldiers of Christ, eller en mörkögd Nick Cave på Good Lover, är det enda som överraskar hur väl de gestaltas. Med lika delar cynism och humor är Blood Meridians värld lika ödsligt dammig och tequilastinkande som våra spaghettiwestern-favoriter.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
