Alla knäppa instrument är nogsamt bortrensade, och de vrickade infallen från förr hålls till ett minimum. Istället spelar de metalliskt gnistrande listpop á la 80-tal (eller á la Mark Ronson om du hellre vill), och det gör de med smittande entusiasm i pillemariska dansgolvspopen Contact High och än mer i Denial Styles löjligt självhäftande barnramserefräng.
Resten når inte samma standard, men humöret är gott, AutoTune- och synthbasanvändningen idog och ironiskyddet kompakt. Och kunde Luke Steele återuppfinna sig själv som Empire of the Sun så borde ju vägen ligga öppen även för landsmännen i Architecture in Helsinki.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
