Världen är orättvis. Ett av Kurt Cobains ex syns dagligen i media och är högprioritet för sitt multinationella skivbolag, trots mindre talang än Peter Siepen. En annan av Kurt Cobains ex spelade in sin förra skiva i Bostons tunnelbana, och ger ut sina skivor på små bolag utan vare sig budget eller ambition att lansera sina artister, trots att hon fullkomligt sjuder av talang.
Tunnelbaneskivan var full av covers av Magnetic Fields, Daniel Johnston och Billy Bragg, och det sammanfattar grunderna för Mary Lou Lords musik, om vi därtill lägger hennes mentor Nick Saloman, aka Bevis Frond. Hos hans familj i England har hon bott under inspelningen av Baby Blue, merparten av sångerna är hans, och hans karaktäristiska gitarr tar mycket plats, med solot på Long Way from Tupelo — tänk Mark Knopfler plus fantasi — som vackraste smycke.
Ändå är det aldrig någon tvekan om vem som är huvudpersonen. I The Wind Blew Around Me slår Mary Lou Lord på stort med en fullarrangerad poplåt som hade fått The Bangles att återvända till världens topplistor om de fått lägga vantarna på den. Lika driven är punkiga The Inhibition Twist. Men oftare drar hon sig tillbaka för att spela sin akustiska gitarr i soffhörnet.
Med en röst som faktiskt tillfälligt förvandlade regniga England till soliga Kalifornien sjunger hon där sina genomsnygga popsånger, medan Heather Nova och 140 svenska finstämda vokalissor gråtande faller på knä och ber att få del av hemligheten. Hur gör man?
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
