Luka. Där börjar och slutar berättelsen om Suzanne Vega för de allra flesta. Många mil och år härifrån. Det är Suzanne Vega själv plågsamt medveten om, och Songs in Red and Grey sväller nästan över av låtar uppbyggda enligt samma idé. Allt är melodiskt och välspelat med en gnutta duktig studiojazz i visan, allt är halvviskande välsjunget upp och ned för skalorna, allt är en smula oroande, och inget är intressant. Ingenstans finns en gripande historia som den som gjorde Luka minnesvärd.
Suzanne Vega har sagt att hon ibland önskar att hon var Manhattan-grannen Lou Reed, för att få tillgång till en sådan hänsynslöshet hon menar att han utstrålar. Lou Reed har gjort mycket självbekräftande skräp genom åren, men han har också vågat klättra ut på en hel del tunna grenar. Suzanne Vega är alltid behaglig, men aldrig sugen på äventyr.
Inga risker – inga upplevelser.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
