”Man skulle ha kunnat tacka Gud för Eddie Hinton” skrev en gång icketroende Lennart Persson, och det hade han rätt i. Ändå fanns det inga möjligheter Eddie Hinton att någonsin kunna bli en stjärna.
Det berodde inte på bristande talang. Tvärtom. Hans gitarr hos artister som Wilson Pickett, Aretha Franklin, Solomon Burke, Elvis Presley, The Box Tops och inte minst Otis Redding tillhör fortfarande de funkigaste bluesgitarrerna någonsin. Men han stod i bakgrunden, och så småningom rasade hans tillvaro samman i mentalsjukdom och missbruk.
Hans glesa stundtals briljanta soloinspelningar har förblivit obskyra godbitar för kännare. Främst bland dessa ställer sig Drive-by Truckers, som hyllade honom med Sandwiches for the Road redan på sin debut, och som nu sjunger hans lovsång igen.
Med avstamp i Everybody Needs Love och Where’s Eddie, två Eddie Hinton-covers som Drive-By Truckers spelade in för ett hyllningsprojekt och som inkluderats här, lägger de bort den onyanserade rock’n’roll som präglade förra albumet The Big To-Do. Istället ges utrymme för nyanser och variation.
Deras Nashvillecountry, i ganska små doser och framför allt signerad Mike Cooley, är oantastlig, men det är den briljanta countrysoulen, fördelad mellan Patterson Hood och Shonna Tucker, som är skivans största styrka. Used to Be À Cop är förmodligen den bästa låt de spelat in, i all sin sorgliga misär, och sammantaget gör allt detta Go-Go Boots till en värdig Eddie Hinton-efterföljare och det bästa Drive-By Truckers-albumet på mycket lång tid.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
