Under 20 år har det äkta paret Brett och Rennie Sparks i en aldrig sinande ström av mördarballader och melodisk gotisk americana fantiserat om egen och andras onda bråda död. Att det lyriska temat på deras nionde album är djur (grodor, flugor, hackspettar, till exempel) är mest bara ett annat perspektiv på samma sak, och betyder inte alls att den ambitionen har inte förändrats. Möjligen har Brett Sparks barytonröst har mognat och fördjupats, men i övrigt är det mesta sig likt på deras stilla sydstatsgraciösa seglats över Styx, och sällan har väl ett par med så djup dödsfascination åldrats med sådan elegans.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
