En av attraktionerna hos Alan McGees nya Liverpool-signing är en röst som låter meriterad och trygg och som påminner om i ena stunden I Am Kloots sångare John Bramwell och i nästa Michael Stipe. En annan av attraktionerna är en sologitarr mitt emellan Mark Knopfler och hur Lloyd Coles gamla The Commotions kunde låta i sina mest inspirerade stunder. Nackdelarna är att det med andra ord fattas något unikt och eget hos Chris Grant, och att det i ballader som I Am The One och Like a 45 är alltför tillrättalagt och välkammat. Men i den vackert och lågmält suggestiva singeln It’s You finns tillräckligt mycket skönhet för att locka till återseenden, både av det här debutalbumet och i framtida och förhoppningsvis en aning ruffigare sammanhang.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
