Playground
När sommaren slår värmerekord är The Teenage Idols en fara för människors säkerhet. Den desperat stirrande blicken hos personen framför på bussen, svettdropparna som tränger fram hos din flåsande granne, det lilla snubblandet när killen framför inte är beredd att kliva av rulltrappan; allt är tecken på att du bör se upp. Värmebölja var droppen som fick Son of Sams bägare att rinna över, och han är inte ensam om att ha tappat kontrollen när asfalten smälter och järnvägsspåren kröker sig.
Når The Teenage Idols larm en av dessa människor på gränsen får det samma effekt som en eldkastare i sensommarens barrskog. Tidigare vinylsingel och EP, och framför allt ett otal vilda spelningar, har antytt att den skitiga rishögen i Teenage Idols garage drivs av en trimmad V8, men den fulla kraften blir tydlig först på fullängdsdebutens tio låtar. The Hives framstår som blyga när Gérman spelar gitarr som vore hans Northern City Detroit snarare än Stockholm, och Halvard vrålar och stönar som vore han uppfostrad av Lux Interior och Poison Ivy Rorschach.
Ibland blir referenserna övertydliga, programförklaringen Teenage Idols from Outer Space är väldigt nära The Cramps och Here She Comes hade kunnat vara hämtad direkt från Funhouse. Men Teenage Idols mullrar också iväg på smalare vägar. Istället för att följa Iggy Pop vidare på Berlinäventyr verkar bandet noggrant ha studerat Ron Ashetons Destroy All Monsters. I direkt strid med doktorns rekommendationer – det leder ofrånkomligt till sociopatrock.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
