Man kan med en hel del fog anklaga Black Rebel Motorcycle Club för att fega ur. Förra albumet Howl var ett rejält kliv från fuzzrocken mot ett avskalat utforskande av dess rötter i blues och americana, men nu gör de helt om.
Återförenade med sin trummis och med nytt storbolagskontrakt säkrat rotar de fram marshall-stackar och fuzzboxar ur garderoben igen, och manifesterar återgången till sin startpunkt redan i omslagsbildens spruckna gitarr. Det är inte vidare modigt.
Men deras sätt att mangla, deras formidabla oväsen, gör alla sådana resonemang oväsentliga, liksom det faktum att Jesus & Mary Chains skugga för evigt vilar tungt över Black Rebel Motorcycle Clubs sätt att hälla smält metall över i grunden snälla popsånger. När de ogenerat vräker på med hela arsenalen av läder- och revolutionsromantik i Berlin, och när de lika ogenerat trallar fram feedbackhits som Weapon of Choice skiter vi i att vi hört exakt samma sak tusen gånger förut och höjer istället volymen ett snäpp över vad som är hälsosamt. En och annan trumhinna ryker kanske, men det är priset man får betala.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
