Sedan sist har det unga Londonbandet lagt bort stora delar av sin infantila grunge, på gott och ont. Drag av det lever visserligen kvar i No Drones, i sin punkigaste form, men annars ägnar de sig mycket mer åt shoegazing än på debuten. Det gör de å andra sidan exemplariskt avseende såväl loj trulighet som ljudmassor – nu också elektroniska – och melodier, så det är ingen skada skedd. Varför de valt att uppkalla skivan efter en liten värmländsk ort är dock obegripligt.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
