Det är bara ännu en variant av den gamla vanliga tonåriga boy-meets-guitar-historien, och den slutar lyckligt, det vet vi från början.
Den inleds ensamt för Long Beach-nörden Avigdor Zahner-Isenberg, ljusnar när att han hittar sitt band och sina popsånger, och utan några allvarligare förvecklingar tar den bandet till skivkontrakt och framgång. Förutsägbart, såklart, men eftersom soundtracket konsekvent rör sig den oväntat korta och solstekta sträckan mellan The Mamas & The Papas och The Pixies, med några välmående Afrika-via-Vampire Weekend-gitarrer för effektens skull, är det likväl en behaglig resa.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
