Åh, vad härligt att få sjunka in i ett nytt album från Eels när man är slut som människa. Att döma av vad Mark Oliver Everett skriver i sina texter är han och hans karaktärer också tämligen slut som människor. Ledsna och bittra över livet, människors förmåga till uselhet och det faktum att allt ska vara så förbannat svårt att navigera. Men det finns också empati, humor och värme på Cookie Happened. I’m on Standby sjunger Mr E., redo att rycka ut vilken kris som än har drabbat dig, från ett urladdat bilbatteri till ett dåligt besked från doktorn.
Everett och kumpanerna P-Boo och Koool G. Murder blandar upp bandets gitarrrock med underbara stråkar som ibland är harmoniska och ibland dissonanta, likt en annan Scott Walker. Stråkarna hörs allra bäst på den fantastiska 60-talsballaden All Forgotten, den kommer du absolut inte att glömma.
Och ibland tar Eels ner storleken rejält. Dum Dums är en countrysång om hur beklagligt det är att det finns så många småsinta idioter och little bitches i en värld som kunde varit så fin. Framförd på akustisk gitarr, med lite bas och elgitarr till, det räcker mer än nog. Taking Pictures är ännu mer avskalad, bara Everetts röst och ett vackert inspelat piano. Bamboozled Again är en ljuvlig indiehit med virvlande orgel, och den är verkligen inte ensam banger på detta starka album. Clobber, Cap in Hand, New Story med Everetts dubbeltrackade sång, alla strålande exempel på härlig slackerrock med snillrika arrangemang.
Vemodet, den uppgivna ilskan och den välbehövliga empatin på Cookie Happened gör kanske hösten lite lättare att stå ut med. Åk hem efter din usla och stressiga jobbvecka, sätt på Eels och gråt tills livet känns lite mer uthärdligt. Eller om inte uthärdligt så åtminstone tills en känsla av vilsam uppgivenhet sprider sig i kroppen och gör dig redo för djup, läkande sömn.
