När alla förväntar sig att bli chockade och äcklade, hur ska man då kunna chocka och äckla? Turbonegro gör det genom att inleda sin comebackskiva med svulstigt stämningsskapande snott direkt från Frankie Goes to Hollywood. Hank von Helvete, Rune Rebellion, Euroboy, Happy-Tom och Pål Pot Pamparius kollektiva ”Ho-Ha”-machostön får det förväntansfulla flinet hos Turbojugend-horder på alla kontinenter att stelna, trots att det bara är ett nytt sätt att etablera Turbonegros vanliga punk/metal/queer-tema.
Sedan sätter dånet igång. Den här gången är röjpunkexplosionerna i det närmaste utrotade, och Turbonegro kan fullt ut koncentrera sig på trashrock i samma anda som Backyard Babies, bara lite hårdare. Som allra bäst, på Drenched In Blood (D.I.B.) – låtarna heter oftast något i stil med det – spelar de fantastisk punkpowerpop i sin mest högljudda form, helt enligt den tradition Norges enda sanna rockrebell Casino Steel skapade med Hollywood Brats och The Boys. Annars lånar norrmännen gärna svulstiga producentknep, bland annat i Fuck the World (F.T.W.), direkt från Bob Ezrins 70-talsinspelningar med Alice Cooper och Kiss, och det fungerar fortfarande fräscht och underhållande.
Men tro inte att Turbonegro har tappat sin humor. Den inte särskilt subtila Motorheadplankningen Turbonegro Must Be Destroyed, med textrader som ”I heard they maybe just ate a baby, that makes sense to me”, är en självironisk blinkning, och det går inte att låta bli att fnissa vid tanken på hur alla Beatleskomplettister kommer att reagera på Scandinavian Leather, som de skaffar eftersom omslaget är det första John Lennons gamla basist Klaus Voorman har gjort sedan Beatles Revolver.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
