Så länge det står 1972 på etiketten skiter Blitzen Trapper fortfarande i såväl musikens ursprungsland som genre. Rastlöst hämtar de jordig flerstämmig folkrock från Woodstockdistriktet och lånar postpsychedelia från den amerikanska västkusten. Någon singersongwriterlåt verkar hämtad ur John Prines gömmor och glamboogie snor de rätt av från brittiska Free-förebilder.
Den stora förändringen hos Blitzen Trapper är den ledighet med vilken de numera integrerar alla de uppenbara influenserna i ett eget självsäkert rock’n’roll-uttryck som tar andan ur lyssnaren. Hårdare band hade gett mycket för Blitzen Trappers riff (men hade avstått den envisa mungiga som avslutar skivans hårdaste stund Street Fighting Sun), Fleet Foxes-följare hade gjort detsamma för deras vokalharmonier och damn near vem som helst hade velat kunna ro den här sortens omedelbara låtar i hamn med sådan självklar genuinitet.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
