Humor i musik är alltid vanskligt, och nästan alltid värre än så. Förutsättningarna för Malmöbandet Vit Päls 21 underfundiga lofi-inspelningar är med andra ord inte de bästa. Men istället för spexigt blir det egensinnigt och istället för flabbigt blir det rörande när Carl Johan Lundgren sjunger sina vardagsbetraktelser och dagboksanteckningar. Allra finast är den bedårande balladen Wu Tang Clan, en träffsäker metafor för relationen som aldrig riktigt kom till skott, men det är långtifrån det enda stället där man associerar Vit Päls till genrens mästare Torsson och The Modern Lovers.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
