Neal Casal har inte släppt en soloskiva med originalmaterial på sex år, men duetter, covers och retrospektiver, och inte minst hans hobbyband Hazy Malaze har bidragit till att ryktet om americana-talangen fortsatt att växa för varje Gram Parsons-jämförelse.
Med No Wish to Reminisce slänger han allt sånt i soporna, och det gör han rätt i. Den som letar kanske kan hitta en enstaka steel guitar, men musiken har inget med country att göra. Istället ägnar sig Neal Casal helhjärtat år storslagen pop. Ibland får den barockinslag, ibland ökar den tempot och ruffar den till sig lite, men hela tiden är den episk, och hela tiden är den sjukt genomarbetad i både melodier och arrangemang.
Tolvsträngade gitarrer, mullrande pukor, sitarer, avancerade vokalharmonier och svepande stråksektioner är hans snickarglädje, och genuint vackra popbyggnader är hans hantverk. Så skapas stor arkitektur.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
