Johannes Vidéns musik har en särskild plats i mitt hjärta ända sedan jag först hörde hans stora pop och croonerhandlag för mer än 15 år sedan. Men trots mitt eviga tjatande, och någon annan opinionsbildares, har han inte hörts eller uppskattats efter förtjänst, och det har inneburit långa perioder när Johannes Vidén istället lagt sin energi på annat, som att köra tåg i västerled. Inget ont om infrastrukturfrågor, men för en sångare och låtskrivare som den här är det inget annat än slöseri.
Som Local Terrain tonar han ned såväl den episka popen och den storslagna croonerdramatiken till förmån för stilla americanaballader på akustisk gitarr, men det vida register Johannes Vidén har fortsätter han använda i kompositioner och i sin sång. Det ger en melodisk känslighet som påminner om några av de finaste MacDougal Street-sångarna i slutet av 60-talet (jo, vi sneglar åt ditt håll Phil Ochs).
Genomgående bidrar Max Lindahl fina trumpetinpass till djupet i EP:ns vemod, och i September Days kompletteras den sparsmakade instrumenteringen dessutom med ett stilla elpiano. Ju större sorgsenhet desto bättre brukar vara en tumregel avseende Johannes Vidén, och det gör inledande Two Seasons och avslutande White Wings (Over the Highway) till de klarast lysande sångerna av fyra som alla ledigt försvarar sin plats på EP:n.
Låt oss nu hoppas att 1) det nya namnet öppnar dörrar för fler att upptäcka den här strålande singer-songwritern, och att 2) titeln EP1 är en indikation att det finns mer att höra från Johannes Vidén och Max Lindahl, snart.
