Nästan alla samarbeten (men inte de allra bästa) leder till att den ena deltagande parten tjänar mer än den andra. Så vem tjänar mest när Glasgows hjältar Teenage Fanclub slår sig ihop med Chicagos kultikon Jad Fair? Definitivt den senare.
Teenage Fanclub har tagit sig an inspelningarna med all sin professionalism, men utan sin själ och utan sin särprägel. De agerar enbart kompband, och vi får aldrig njuta av Normans, Raymonds eller Gerards sång. För Teenage Fanclub-fans var det betydligt roligare att höra deras tidigare korsbefruktande samarbete med Frank Black.
För Jad Fair däremot är Words of Wisdom and Hope en dröm som besannas. Med Teenage Fanclub i ryggen får han chansen att leva ut alla sina Sonic Youth-, Richard Hell-, Yo La Tengo- och J Mascis-drömmar. Visserligen har han redan samarbetat med alla dem, men aldrig tidigare har han fått chansen att verkligen vara dem. Med så stabilt komp kan Jad Fair ta ytterligare ett steg, och han klär på ett övertygande sätt ut sig till Jonathan Richman som leker Lou Reed, eller kanske till och med till Lou Reed själv. Lite No Wave med James Chance-parafraser ovanpå det, och resultatet blir utpräglad New York-rock. Men det är inte äkta vara.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
