”Det är mitt vackraste konstverk hittills”. Så recenserar Tobias Fröberg själv sitt fjärde album, och fortsätter med att konstatera att ”allt håller ihop: låtarna, soundet och framförandet”. Hans hantverksskicklighet som kritiker är inte på långt när lika driven som hans musikaliska förmåga, men det är inte mer än rätt att han skriver sina egna recensioner. Dels eftersom han hur som helst gjort allt precis allt annat på skivan, utom ett par truminhopp av bland andra Existensminimum och en gästsång av Helgi Hrafn Jonsson. Men en viktigare orsak är att han precis som i sina mörka och samtidigt varma kärlekssånger till hustrun gör allting rätt också i sin analys av skivans kvaliteter.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
