Med många års erfarenhet har den här skräniga kvartetten från Melbourne lärt sig att hantera att deras oväsen spretar i relation både till influenser och till de fyra medlemmarnas varierande leadsång. Utan svårighet går det att identifiera påverkan från band som Killdozer och Butthole Surfers, och när gitarristen Sarah Hardiman ställer sig längst fram blir det väldigt mycket Kim Gordon i Sonic Youth. Sämre förebilder kan man ha, och sammantaget är Deaf Wishs raskt inspelade mangel och noise ändå lika personligt i sitt tilltal som det är attraktivt.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
