Orsaken till att Otis Redding fortfarande betraktas med ett visst mått av skepsis bland soulfinsmakare blir uppenbar när man lyssnar på de många ihopplockade livespår – utgivna på aningen mer sammanhållna postuma livealbum tidigare – som utgör merparten av den här lyxutgåvans bonusmaterial. I ett hisnande tempo och alldeles för ofta utan finess hastar han igenom sina hits, varav de flesta covers, och den enda känsla han framkallar är matthet. Otis Reddings liv visade sig vara alltför kort för den sortens slarv, och våra för att sitta igenom ljudupptagningarna av dem.
På originalalbumet däremot, 11 låtar långt och här i både stereo- och onödig monoversion, tog han sig tid att känna efter, och det är därför Respect och hans många Sam Cooke-tolkningar fortfarande bränner så starkt. Till och med hans stompiga (I Can’t Get No) Satisfaction, bara några månader efter The Rolling Stones original som Otis Redding vid sin inspelning av låten överhuvudtaget inte hört, övertygar, för att inte tala om den egna I’ve Been Loving You Too Long som fortfarande kryper in i ryggmärgen vid varje lyssning.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
