Brian Eno på Warp är att likställa med Messias som stiger ned till sina lärjungar. De sitter andäktiga vid hans fötter, och han gör dem inte besviken. Tillsammans med Jon Hopkins och Leo Abrahams improviserar han fram exempel från hela sin repertoar, från ambient via klassisk pianokomposition, konstskolekraut och frijazzpunk till suggestiva modernelektroniska rytmer utan att fastna i upprepningar av tidigare bedrifter.
Han kanske inte står i avantgardets första led längre, men han är fortfarande en mästare på att göra musik som likt den allra bästa sortens soundtracks accentuerar och förstärker istället för att ta huvudrollen.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
