Jason Molina brukade spotta ur sig skivor i en hiskelig takt, den ena skramligare Neil Youngsk än den andra, och efter ett rekordlångt uppehåll – tre år – var tanken här att röra sig bort från Crazy Horse-jämförelserna. Men de mörka skuggor som basisten Even Farrells död i en lägenhetsbrand kastar över skivan, både i texter och i sparsmakat arrangerade sentimentala melodier, gör det hart när omöjligt att inte associera till Tonight’s the Night, och även om det inte var avsikten så är det både vackert och övertygande.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
