På skivetiketten Supertraditional fortsätter Merit Hemmingson att vara supermodern på precis samma sätt som hennes musik varit i mer än 50 år. Mäktig melodibärande orgel över snyggt trumgroove är en egen svensk religion som förutom Hemmingson har Hansson & Karlsson som pionjärer och duos som Sagor & Swing och inte minst Trummor & Orgel som lärjungar, men det är och förblir Merit Hemmingson som är översteprästinnan med sin Hammondorgel.
Senast hörde vi henne tillsammans med Teodor Wolgers tillbaka i det jämtländska lilla kapell där hon samarbetade med Teodors farfar Beppe för 50 år sedan, och när hon nu 86 år ung släpper sitt 27:e studioalbum med svensk folkmusik och suggestiv rytm är det lika sjukt svängigt och medryckande som någonsin förr.
Här är låtarna den gamle Bingsjöspelmannen Pekkos Pers traditionella polskor och visor, men arrangemangen är helt och hållet Merit Hemmingson, och det betyder att det varken finns anledning att förhålla sig traditionell eller dogmatisk, bara det engagerar och svänger. Och det gör det, i högsta grad.
Allra först hörs visserligen Sara Parkmans och Mats Edéns fioler inleda Pekkos Pers brudmarsch, men sedan hörs de inte av alls förrän de återvänder för att runda av skivans avslutande Gråtlåten. Fiol i lågor har till exempel istället ett brinnande elgitarrsolo signerat Mattias Bärjed, och huvudrollen innehas naturligtvis konsekvent av Merit Hemmingsons alltid lika svängiga och innovativa Hammondorgelspelande.
I Halsgropen finns rent ekvilibristiska rusningar på orgeltangenterna men också viskande vokaliseringar, och i Hjortingens polska brister hon så ut i klar och själfull ordlös sång. Hon har en lyhörd och trogen musikalisk partner i Ola Winkler, som aldrig spelar över på sina trummor. Hans mäktiga sväng skapas med små medel i Långpromenaden, med tempoväxlingar från stunsig soul till allvarsfyllt kyrkoskridande, och i Tokpolska, som är mycket mer subtil och lågmäld än titeln påstår. Här finns också Juan Romero med på percussion, och till exempel i Halsgropen och Guarneri hörs slagverk från helt andra musiktraditioner än vare sig svensk folkmusik eller afroamerikanskt groove. Supertraditional, sa du?
