Det har gått nästan 30 år sedan Steve Wynn gav ut sin första och i särklass bästa skiva, med The Dream Syndicates debut The Days of Wine and Roses. Och även om somliga med viss övertygelse argumenterar för att samma bands tredje album var lika bra eller till och med bättre är det likväl ett faktum att mycket vatten har runnit under broarna sedan han var på sin absoluta topp.
Mer trösterikt är det faktum att Steve Wynn å andra sidan spelat rock långt över genomsnittet under alla dessa år, vare sig han har gjort det som medlem i Gutterball eller Smack Dab, varit med i jämlika samarbeten med Dan Stuart respektive Peter Buck och Scott McCaughey, eller som här agerat som soloartist. Det har givit honom en välförtjänt skara trogna fans, lik den som till exempel Neil Young så enträget samlat, bara avsevärt mindre, och ingen i gruppen har anledning att bli besviken den här gången heller. Numera är hans intellektuella rock mer litterär än psykedelisk. Men fortfarande håller den graciöst och stabilt balansen mellan det raggiga och det omedelbara och rakt enkla.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
