Att det forna barnpunkbandet Ash skulle gå ner sig allt längre i menlöshetens rockträsk var både förutsägbart och deprimerande, och dum-dummare-dummast-uppmärksamhetsknep som det här med en singel per bokstav i alfabetet är bara ytterligare ett steg i förfallet. När de inte ens lyckas kombinera titlarna med sina respektive bokstäver, B representeras till exempel av Joy Kicks Darkness och M av War with Me, börjar historien mest bli generande.
Men – och här kommer den sensationella vändningen – på volym ett i samlingen av dessa varannanveckas-singlar gör Ash för första gången sedan sin debut för 16 år sedan bra musik. Riktigt bra musik, till och med. De har gått igenom hela sin sena och långdragna pubertet med gitarrer på magen, och när de kommer ut på andra sidan gör de det med så chockerande bra powerpop att man inte kan låta bli att använda den gamla Redd Kross-referensen, hur snål man än vill vara med den sortens lovord. Gitarrerna manglar föredömligt över klockrena popmelodier, och det som så uppenbart var en deprimerande dystropi visar sig i sista scenen vara en värmande feelgood-historia.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
