Ian Hunter fyllde 73 år i somras, men han visar inga tendenser till avmattning. Medan somliga (avsevärt yngre) bandmedlemmar fick ledas in på scenen när han återförenade Mott The Hoople härom året envisas han år efter år med nya turnéer och nya vitala skivor.
When I’m President är dock en av de mer pliktskyldiga. Topparna når sällan över hans egen mellannivå av glamboogie, ett rejält krystat indianromantiskt epos är ett bottennapp och den obligatoriska metaballaden är en specialskriven konsertavslutare långt under mästarstycken som Saturday Gigs. Men Ian Hunters mellannivå är fortfarande högt över normalrockarens toppresentation, och räkna med att hans nästa album – när han hunnit mogna lite – blir desto vassare.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
