Minialbumet som Lawrence hade planerat släppa omedelbart i spåren efter On the Hot Dog Streets har fem år senare vuxit ut till en 17 låtar lång fullängdare, som är proppad med små muntra noveltybagateller. Eller så är den proppad med små maskerade varningssignaler och oroande tecken på psykisk ohälsa. Eller – såsom blivit Lawrence signum under åren – båda delarna samtidigt.
Den berömdhet Lawrence (nej, efternamn har han aldrig ståtat med) rätteligen förtjänat under åren med Felt, Denim och Go-Kart Mozart har ständigt förvägrats honom, och även om det har sin tjusning att vara en kultpersonlighet så udda och extrem att knappt någon alls uppmärksammar honom finns det ekonomiska avigsidor. ”He’s living in relative poverty, he’s living om a tenner a day, goodnight gracious, a tenner a day” skrålar Go-Kart Mozart muntert till femtiotalsrock hemsnickrad på en gullig antik synthpark, och med till synes samma sinnesläge sjunger Lawrence om IS-halshuggningar.
”Please try and understand me – I’m a physical record, a man of two sides”, konstaterar Lawrence med Monty Python-röster och billigt synthdiscokomp, och formulerar därmed som i förbigående sin inneboende paradox. Den är ännu mer tydlig i When You’re Depressed, som beskriver det mänskliga förfall man tillåter sig under en depression och är en lika käck glamrock-på-billiga-synthar-dänga som Lawrence bästa popsånger alltid är.
När allt annat tryter drar han sig inte ens för ljudliga rapar för att distrahera, men det räcker inte för att dölja att Lawrence, Go-Kart Mozart och Mozart’s Mini-Mart fulla är på djupaste allvar.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
